Jag är inte van vid att vara ensam hemma; ändå verkar det vara en nödvändig paus i livet, där vi avviker från vardagen och allt som hör till.

Hampus är i Linköping hos ett par vänner över helgen, medan jag tackade nej till ett par dagar hemma i Jönköping med mina vänninnor; det hade varit jättekul att komma iväg över helgen, men jag kände helt enkelt inte att jag kunde avvara en hel helg till nöjen - skolan måste komma i första hand. Jag har haft en hel del att göra, så jag har lyckats hålla mig sysselsatt under igår och idag.

Jag hade en lugn hemmakväll igår, men min favoritsoppa på blomkål och lax. Kvällen försvann bara utan att jag gjorde någonting speciellt. Ett glas vin på fredagen och sen är jag nöjd.

Tanken var att komma upp i tid imorse (ställer alltid klockan på 08:00 när jag är ledig) för att komma iväg till gymmet innan frukost. Istället vaknade jag ett par timmar senare och fick njuta av en härlig "Du-har-sovit-alldeles-för-länge-huvudvärk". Jag kom trots allt iväg till gymmet för att rensa skallen och få sträcka på kroppen, vilket var jobbigt men underbart. Än har jag inte vant mig vid att gymma och min kondis är ursel. Känslan efterråt är dock oslagbar.

Jag åkte hem och hämtade ut en kursbok som underhöll mig resten av dagen och större delen av kvällen. Det är en hel del som måste göras innan den nya veckan börjar: Jag måste hinna med att gå igenom veckans grammatik innan föreläsningen på måndag - samma dag har jag ett seminarium med en hel del arbete som ska redovisas och rättas. Lyckas jag med att bli klar innan måndag, blir min vecka betydligt smidigare att ta mig igenom, då jag kan ägna mig åt att repetera och lägga tid på att reda ut frågetecken.

Igår läste jag ut The Coral Island - ÄNTLIGEN. Imorgon - om tiden räcker till - ska jag sammanställa instuderingsfrågorna vi fått innan jag glömmer bort alla ointressanta detaljer och förhoppningsvis börja på nästa roman - The Rabbit-Proof Fence. För att komma igång tidigt bokade jag tvättid first thing. Bäst att hinna med så mycket som möjligt innan min älskling kommer hem vid 15.

Puss på er

Såhär effektiv är jag bara när jag är ensam och inte har bättre saker för mig ;) 

Snön töade och försvann när regnet slog till och förvandlade Göteborg till en insjö av kallt, smutsigt sötvatten. Vädret gör vardagsbestyren tråkigare, men jag hinner knappt lägga märke till det. Terminen har satt igång och hjärnan går på högvarv större delen av dygnet. Jag trivs så; med tankar som trängs i huvudet, och ögon som noterar varje litet framsteg jag gör. Ett belöningssystem som fungerar som en liten klapp på axeln varje grammatikövning jag klarar, eller varje enformigt kapitel i uråldriga "The Coral Island" jag tar mig igenom. 

Rörigt är bara förnamnet; speciellt vår studentsida GUL som är stökigt och rörigt av fyra parallella kurser vars lärare inte har full koll på vilka böcker vi ska läsa, eller hur tentorna kommer att fungera. Röran är tröttsam, men eftersom att vi är många som sitter i samma båt stöttar vi varandra och bildar studiegrupper på sociala medier där vi tipsar varandra om sidnummer, övningar och teorier om HUR vissa kurser fungerar. Bortsett från (den oerhört onödiga) rörigheten av formalliteter är det jättekul att vara igång med något som jag verkligen brinner för - engelska. Det känns mer "på riktigt" att läsa kurser som fördjupar MINA engelskakunskaper, och ger mig en stabilare grund att stå på i min blivande profession. Jag föreställer mig själv hur duktig jag kommer att vara när jag väl är färdigutbildad; det är ett fint mål att ha när stressen tar överhand.

Jag ska inte ljuga; det kommer att bli en tuff termin - speciellt med tanke på tentaperioderna; där vi förväntas klara fyra(!) tentor på en vecka. Jag känner mig själv - och det är absolut det sämsta möjliga sättet att testa mina förmågor på. Att vara påläst på 4 olika kurser och visa mitt bästa under 4 dagar i sträck? Nope. Det kan inte vara bra för de allra flesta? Jag får bara bita ihop; man kanske vänjer sig. Tur att avbrottet med Internationaliseringsveckorna kommer i vår; det kommer att behövas ett litet miljöombyte efter all tentastress.  

Hur som helst så planerar jag som vanligt att försöka ligga i fas för att underlätta tentaperioderna: och för att enklare hänga med på alla föreläsningar. För att rensa huvudet och få utlopp för min röra, har jag börjat träna igen. Igår var första gången jag och Hampus tränade tillsammans, idag andra. Visst är det ovant och lite jobbigt i början, men jag vet genom erfarenhet att det lättar ganska snabbt med tiden. Hampus planerar en resa till Linköping mellan fredag och lördag, så jag tänkte spendera fredagskvällen på gymmet för att inte bli galen hemma.

Resten av helgen blir en hel del plugg för min del - framförallt ligger fokus på att plugga inför nästa veckas grammatikavsnitt som börjar på måndag morgon. Jag ska också försöka hinna med att läsa ut "The Coral Island" (SÅ tråkig!) men med Hampus borta en natt kommer jag ju att ha all tid i världen.

Kör hårt - snart är det helg, people!

Idag skulle min engelskatermin börjat lite försiktigt med en introföreläsning på morgonen. Jag var uppe i ottan, redo vid sju och gick ner tidigt till spårvagnen - det hade snöat ordentligt över natten så det var lika bra att försöka komma iväg i tid. Perrongen, som vanligtvis knappt rymmer ett tiotal väntande passagerare, var fullsmockad med minst hundra, som hela morgonen försökt komma iväg till skola och jobb. Tidtabellen räknade ner från 22 minuter ner till 0, om och om igen, men inga spårvagnar kom. Det var plusgrader, och det hade snöat säkert en halv meter över natten; det är en halv meter tung, blöt snö över spåren, femtio centimeter tjock snö på alla vägar.

Efter en halvtimme gav jag upp och gick upp till lägenheten idag och började PIM:a, mejla och chatta med alla studenter och lärare som skulle närvara vid vår engelskaintroduktion. Alla var försenade, och bara ett fåtal lyckades ta sig till föreläsningen- som tur var var introduktionen endast en genomgång av terminen och ingenting akademiskt krävande vi missade - men jag var lack att jag missade det. En termin på Pedagogen har gett mig en viss trygghet, nu byter vi till engelska och tryggheten byts återigen ut mot ovisshet. En introduktion, en försiktig början, hade lugnat nerverna lite.

Jag lyckades till slut hitta lässchema och kursguide, så efter att ha sovit en timme extra satte jag mig med engelskagrammatik - en rejäl brakstart med tusen nya termer och regler som ska in till morgondagens första föreläsning. När jag väl kom igång är det roligt, mindre skrämmande, men det hjälper knappast min nervositet att inte veta vad jag har framför mig. Men jag inser snabbt att det är en tuff termin som ligger framför våra fötter - lika bra att sätta igång.

Wish me luck!

/Matilda 

Hej, bloggen!

Känns, likt så många gånger förr, att jag börjar inläggen med att beklaga hur dålig jag är på att uppdatera bloggen - mest för min egen skull. Som ni redan vet är jag ett fan av att föra dagbok över mina dagar och bloggen hjälper mig att ventilera.

Skolan har varit igång sedan januaris första vecka, vilket innebär att terminens sista kurs är i sin sista skede och börjar närma sig sitt slut med raska steg. Något säger mig att jag aldrig kommer att sluta förvånas över att tiden, och framförallt - terminerna - går. En hel termin har gått och jag är så många kunskaper, erfarenheter och vänner rikare! Imorse hade min basgrupp terminens sista redovisning, så hela eftermiddagen har jag fortsatt att skriva på min stora hemtenta/inlämningsuppgift. Jag började lite smått i förrgår, och hela dagen igår hade jag en ofantlig skrivkramp som jag knappt upplevt förr - en hel dag och så motigt! Det är inte det att jag inte tycker att ämnet är intressant eller att jag kan för lite - men någonting satte spärrar i min hjärna. Kanske är det att jag vissa dagar jobbar hemifrån och knappt får interagera med andra människor som skriver om samma saker.(eller med någon annan heller för den delen!) Efter seminariet idag kändes det mycket lättare och med hjälp av en kär och hjälpsam vän lossnade spärren ännu mer.

Jag är fortfarande ovan att skriva ett så omfattande och långt arbete - våra förra hemtentor har bestått av två dataskrivna sidor med 1,5 radavstånd - denna uppgift ska vara fyra sidor lång- med enkelt radavstånd. Det kanske låter fånigt att gnälla över sådana mått, men ärligt talat är det jobbigare att skriva en akademiskt krävande text med minst sex olika källor. Det är antagligen därför vi haft uppgiften uppe sedan kursen startade innan jul.

Jag är "ledig" hela dagen imorgon och på fredag då det är dags för inlämning. Mitt mål är att försöka bli klar tills imorgon,(drar en all-nighter om det så behövs!) så att min fredag kan vara pluggfri; Hampus och jag väntar nämligen finfrämmat på fredagskvällen!

Jag saknar Therése sååååååhäääääääääääääär mycket och det känns som att vi har mycket girl talk att catcha upp. Det vore så himla skönt att få hela fredagen till att städa, laga mat och förbereda mig själv inför en helg med fina vänner.

På tisdag börjar mitt allvar - engelskaterminen! Jag är oerhört spänd, nervös och exalterad. Tusen känslostormar på en gång försöker svämma över i mitt huvud, precis som första dagen på universitetet i höstas. Det är det som gör lärarlinjen så spännande - varje termin byter man inriktning - pedagogik - engelska - pedagogik igen- och sen teater - VFU osv. Jag misstänker dock att varje termin kommer att följas av en lika nervös känsla som den förra.

Förra veckan bokade jag och fyra klasskompisar vår resa till Washington! Under två veckor i april kommer vi, genom ett stipendium vi blivit tilldelade, att spendera i Washington DC för att jobba i skolor, göra studiebesök på olika pedagogiska instutitioner, samt en massa annat roligt. I really can't wait.

Nu är klockan 20:14 och jag har pluggat nonstop sedan kl. 15 - det är dags att slappna av lite och kanske kolla på en film.

Puss på er !

Mitt 2015 började på en plats jag och Hampus hade flytt till för att undkomma 2014:s dramatik - i Malmö.

Efter ett år av så mycket smärta och brustna hjärtan behövde vi komma iväg och rensa huvudet. Falla tillbaka tillsammans och faktiskt bara vara tillsammans. Och det var underbart. I januari åkte mamma och jag till Stockholm för att se "Livet är en schlager" på cirkus.

Kort därefter, i februari,  åkte pappa och jag till Livignio, Italien på en skidresa utöver det vanliga. Jag köpte min allra första bil ett par veckor senare, och började  därefter att repa inför stundande inträdesprov till teaterlärare. I april tog jag ut två semesterdagar för att bli coachad av mina teaterlärare på gymnasiet,  vilket i juni skulle visa sig ge resultat. Mitt antagningsbesked till Göteborgs universitet! Jag hade en storslagen bröllopsspelning med Magnus och tog avsked av mina kollegor på mitt allra första fasta arbete.

Jag såg Taylor Swift i Hyde Park med tjejkompisar en perfekt junikväll. Hampus och jag köpte vår alldeles egna lägenhet i Göteborg och spenderade vår semester där.  Jag klarade av min första termin på lärarprogram och jag lärde känna fantastiska människor!

Tack, 2015. Välkommern 2016.