Det var längesedan jag fann mig själv till ro med att skriva här, men idag gör jag ett försök.

Mina dagar pendlar just nu mellan stora beslut och risktagande - och ett lugnt tempo på jobbet. Hampus och jag har börjat jaga lägenhet inför hösten, vilket är mycket mer stressande än jag trott.

De senaste två veckorna har vi spenderat på olika hemsidor och jämfört bostäder med varandra och det är så mycket som ska klaffa! Mycket mer än jag kunnat ana; man ska tänka på priset(givetvis) månadsavgiften(hyran) vad som ingår i avgiften och vad man får lägga till, banklån och ränta, amortering, avstånd till centrum och universiteten(vi kommer inte att studera på samma universitet, vilket kommer med både för och nackdelar) och såklart - trivselfaktorn. Som min mamma sa:

"Om man  ska satsa i en lägenhet

som man räknar med att bo i åtminstone

hela sin studietid, så är det ingen idé att välja

en som man inte trivs i."

Jag håller med henne, såklart och hennes ord följer mig ständigt när vi letar runt. Men att få allting att klaffa kommer att bli smått omöjligt, inser jag. Mitt hem är verkligen min borg och väldigt viktig för mig - jag har behov att gå undan ibland och då blir det viktigt att vårt hem är privat och vårt. Hampus och jag ska bygga en utgångspunkt tillsammans och det är så viktigt, ett så stort beslut mellan amorteringar och räntor, att det också blir en fristad och ett hem. Att flytta från Jönköping och allt som är familjärt till Göteborg, kommer bli ett jättebra steg för oss. Det är en känsla jag har i hela kroppen att det är dags att röra på sig och gå vidare. Men det betyder inte att en stor stad och ett stort universitet inte skrämmer mig. Stort, stort STORT med budgivningar som är ett stafettlopp och över på 20 minuter, STORT med tentor och tusentals sidor att läsa. Ett stabilt hem kommer att möta oss halvvägs, jag vet det och det är antagligen därför jag känner så starkt för att hitta en bra lägenhet på studs.

Hampus och jag har lagt vår semester i augusti och skolan börjar i semptember, vilket innebär att vi skulle få en lugn och skön flytt till Göteborg. Jag önskar bara att en av söndagens fyra visningar för med sig lite tur och den där sköna känslan - av att man hitta hem.

Hej, bloggen!

Det var ett tag sedan du fick dig en uppdatering av mitt liv, so here it goes.

Idag är det skärtorsdagen den 2 april, 2015, vilket innebär att påsken officiellt är här. Det ska bli fantastiskt skönt med lite påskledighet imorgon; kanske kommer jag ifrån arbetet lite tidigare än vanligt idag också.

Min farfar fyller 80år idag så imorgon i svinottan ska mina kusiner och jag fotograferas och framkallas innan vi åker till Gränna vid lunch för att fira. Jag står mina kusiner väldigt nära, men nu när alla vuxit upp har vi lyckats att sprida ut oss på Sveriges yta, vilket innebär att vi inte ses så ofta längre. Julen, (gud nåde den som planerar en jul utomlands eller på någotvis annorlunda) är dock helig på ett helt annat plan än det religiösa och ska, enligt outtalad familjelag, alltid firas tillsammans; vartannat år hos mina föräldrar i Vaggeryd, vartannat år hos deras föräldrar i Bankeryd. Framåt kvällen, med alldeles för mycket mat och Karl-Bertil Johnsson skall julklappsleken lekas också; fördelaktigen med alldeles för mycket prestige och glögg.

Andra helgdagar blir annars lite som de blir, inte alls lika viktiga längre. När en "ursäkt" för oss alla att träffas är det därför någonting jag verkligen uppskattar. Det bli jättekul att få träffa mina kusiner några timmar och skämma bort mannen som spenderat hela våra liv med att skämma bort oss.

På kvällen kommer Josefine hem till oss, då jag ska bjuda på en fin middag. You know, lite fjäsk/ kolla-vilken-duktig-amatörkock-jag-är. Detta blir ändå sista tillfället vi kan ses framtill hösten; och då bor jag (förhoppningsvis) i Göteborg och hon i Stockholm, vilket praktiskt sett krånglar till tillfällen vi kan ses. Jag lagar dessutom gärna mat, jag slappnar av och njuter av att skapa någonting som jag har total kontroll över.

Josefine kom hem på påsklov redan igår så vi passade på underhålla ett av våra gemensamma intressen; bio.

Hon mötte upp mig efter min synundersökning på A6 och sedan åkte vi för att se Insurgent. Som för att markera exakt hur mycket jag faktiskt behöver nya glasögon, ploppade ett av glasen ut ur bågen mitt i filmen, likt sjörövaren Ragettis glasöga i Pirates of the Caribbean.   

Påskafton och resten av helgen ska jag spendera med min familj i mina föräldrars sommarstuga i Eksjö. När våren kommer dit och vårbrisen faller över sjön är det en magisk plats att vara på: kluckandet av vatten som slår mot ekan och doften av insjö. Prasslet av bladverk, surret av natur som vaknar ur vinterkoman. Mamma och pappa har drömt om en stuga vid en sjö så länge jag minns och min barndom innehåller åtminstone en husvisning per sommar. I dryga tjugo år förblev det en avlägsen dröm, som förra året äntligen slog in.

Jag har inte träffat min familj på flera veckor, vilket känns ganska konstigt: vi bor ju ändå bara tre mil från varandra. Trots det har vardagsbestyr, planer inför hösten och andra förberedelser tagit så mycket tid och ork att jag mest varit hemma och på gymmet.

Förutom att proppa i mig min mammas mat, ska jag försöka att hinna med att välja ut en monolog i helgen och repa på den i lugn och ro; jag har "narrowed it down" till fyra stycken av Joyce Carol Oates och jag tänker att lite frisk luft på landet kan göra susen i processen av att bestämma mig.

Hampus jobbar mycket just nu och denna vecka har varit tuff mot honom: fyra nattskift, en ledig dag(idag) och sen jobb hela helgen. Det känns som att vi hade otur- när jag väl har en ledig långhelg stressar han ihjäl sig på jobbet. Det är delvis därför som jag åker till mamma och pappa - jag vill inte gå hemma ensam och skrota i fyra hela dagar utan honom. Speciellt inte med tanke på att jag fyller år på måndag. Förhoppningsvis kommer Hampus ut på söndag kväll en sväng och sover över en natt innan han måste jobba igen. Vilket känns jätteskönt - så pass väl känner jag ändå mig själv, att jag vet att jag aldrig kan slappna av helt och hållet utan att träffa honom.

Glad Påsk på er alla!