Hej! Pappa och jag har varit i fantastiska Livigno i tre hela dagar nu. Tiden går så fort! Vädret har varit helt fantastiskt igår och dagen innan det, idag var det sämre. Mer shopping betyder det ;) Det är en obeskrivlig känsla att att swisha ner för en orörd backe med 20cm puder. Taylor Swift i öronen och upplevelsen är total.

Pappa och jag har halvpension på ett jättefint ställe som heter Hotel Alba. Varje kväll får vi en utsökt femrättersmiddag(som man aldrig orkar äta upp) och personalen är jättetrevlig. Behöver jag berätta om alla fantastiska viner vi druckit? Nja, ni fattar galoppen. Jag rekommenderar verkkigen Livigno! Stället är proppfullt av lååånga shoppinggator som säljer allt från kosmetika och märkeskläder till tax free -sprit. Vi har det jättebra!

Puss

Hej, på er!

Idag sitter jag på jobbet för första gången denna veckan. Efter att Hampus och jag kommit hem från min mammas födelsedagsmiddag i söndags, kände jag mig yr och matt. En närmare titt på termometern bekräftade feber, och dagarna efter kände jag av halsont och snuvan från helvetet.

Hampus hade ett par dagar ledigt från jobbet så mina sjukdagar fick jag en riktig "pass-upp-are" som lagade middag och tittade på film med mig. Stoppade om mig när jag sov(vilket var ofta) och höll om mig när jag frös.

Det är skönt att vara på benen igen, men det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid att umgås så nära inpå. Nästan så att jag känner mig "bortskämd" av hans närvaro, vilket är en helt skruvad och fantastisk känsla att ha efter några år tillsammans. Min "sjukbubbla" blev vår bubbla, och på många sätt känns det intimare än någonting annat. Att ha någon som tar hand om en när man är sjuk. Min bästa vän vid min sida, det är ganska fantastiskt.

Eftersom att det är min första dag tillbaka på jobbet, bestämde jag mig för att ta egen bil(istället för att samåka som jag brukar) det kan ju vara ganska skönt att kunna åka hem ifall jag inte känner mig pigg. Imorgon sover jag i Vaggeryd hos mina föräldrar, för på lördag morgon åker jag och min pappa till Italien!

Det har knappast undgått någon att en av de Oscarsnominerade filmerna i år, är detta fantastiska drama - The Theory Of Everything.

Filmen är en vacker porträttering en av modern tids mest framstående vetenskapsmän, tillika ödet sjukdomen ALS dömde honom till. Kosmologen Stephen Hawking.(Eddie Redmayne)

Han är lika känd för sitt revolutionerande arbete som för sin sjukdom och många gånger har hans kamp berättats och återspeglas i kortare serier och filmer. Vad som skiljer The Theory Of Everything med tidigare verk, är filmens kvinnliga huvudroll - Jane, (Felicity Jones) som i egenskap av fru faller i skuggan av Hawkings sjukdom.

Paret träffades innan Hawkings diagnos, och efter beskedet beslutar Jane att stå vid sin älskades sida genom livet. "We will fight this illness," säger hon under en minst sagt känslosam scen tidigt i filmen.

Givetvis blir det inte lätt. Allt eftersom att Hawkings muskler börjar förtvina, fortsätter hans arbete som kosmolog och livet som nygift. I takt med att Hawking blir sjukare och förlorar kontroll över sin egen kropp, blir Janes kamp i rollen som fru, mamma och assistent åt sin egen make tuffare och allt mer krävande.

Det är en spektakulär historia om viljan att leva. En vacker berättelse om kärlek och överlevnad.

Eddie Redmaynes tolkning av Stephen Hawking är förundrande. Hans fysiska gestaltning av de olika skedena i Hawkings liv är minst sagt otroliga, där han gradvis tappar makten över muskler och tal. Även Felicity Jones gör en fantastisk insats i resan från en förälskad 20åring till en medveten och stark kvinna. På många sätt före sin tid, var Jane en kämpe utan dess like.

Både Eddie Redmayne och Felicity Jones är nominerade för varsin Oscar för sina insatser. Utöver det är filmen nominerad i kategorierna, Bästa Film, Bästa filmmusik och Bästa manus tidigare producerat.

När jag säger att det finns en låt till varje sinnestämning, håller nog många med mig.

Min och pojkvännens låt är Howie Day's "Collide"

Min vårlåt, som man bara inte kan vara ledsen när man hör är Glee's "Light It Up"

"My Songs Know What You Did In The Dark", Fall Out Boy är min jävla-anammalåt.

Depplåtar har jag många, men "Drown" med Austin James är en favorit, liksom P!nks "Try"

En varierad bredd, som skiftar med ålder och mognad, humör och väder.

Jag har många gånger försökt att ge mig på en "Defying Her"-playlist, med låtar som berört mig djupt in till själen.

Musik som på ett eller annat sätt varit betydelsefulla i en eller flera stunder i mitt liv. Jag har alltid haft behovet av uttryck. Kanske inte offentligt, men att för mig själv sätta konkreta etiketter på min personlighet. Kanske så att jag lättare ska kunna definera mig själv inför mig själv. Eller för andra.

Jag har alltid hatat frågan: "Vilken SORTS musik gillar du?" Musik. Jag gillar musik. Givetvis inte all, men mycket. För mig är musik själ, glädje och sorg. Känslor och romantik! Det enda jag med säkerhet kan säga mig gilla, är när kärnan är bitterljuv och söt, sorglig, men vacker som en saga.  Texten ska dansa med melodin och känslan ska komma fram. När jag inte kan hålla i tårarna längre, eller när håret reser sig i nacken.

Varför jag hänger upp mig på definitionsfrågor är svår att besvara, men jag har alltid fascinerats av vackra former av konstnärligt uttryck och musik är ett av dem. Definitionen av det vackra blir då för mig en naturlig del i processen av uttrycket.

Av musik som spelat mest roll, har många kommit och gått. Naturligt som livet självt. Det som passar sinnet för en förälskad eftermiddag är torrt och klyschigt nästa. Humöret och livet förändrar vilka vi är i nuet, givetvis, men viss musik består. Låten som blev mitt bränsle, oavsett tid och rum, ålder eller sorg har funnits hos mig sedan 2009. 100 Suns är skriven och framförd av 30 Seconds To Mars och har allt jag någonsin kunnat rysa över. Gråta över. Lyssna och  njut.

/...mat!lda...

Hej! Idag är en såndär dag när musiken pratar bättre än vad jag gör. Låten nedan reflektrerar så himla bra över livet när allt är lite motigt. "I swim for better days despite the absence of sun" har en speciell plats i mitt hjärta, jag tycker att den strofen säger så mycket. Så idag lyssnar jag på "Swim" som får symbolisera slutet på en tuff period i mitt liv, där jag lyckats simma i land.

"Swim", Jack's Mannequin

You've got to swim

Swim for your life

Swim for the music

thant saves you

when you're not so sure you'll survive

You've got to swim

Swim when it hurts

The whole world is watching

You haven't come this far

to fall of the earth.

The currents will pull you

Away from your love

Just keep your head above

I found a tidal wave

Begging to tear down the dawn

Memories like bullets

they fire at me from a gun

a crack in the armor

I swim for better days

despite the absence of sun

Choking on salt water

I'm not giving in

Swim.

Välkommen till mig! En liten inblick i mitt huvud, mina tankar och drömmar.

Jag heter Matilda och är 23år gammal, sedan barnsben filmnörd och teaterapa. Det är nog den simplaste och mest talande beskrivning av mig jag kan erbjuda kortfattat.

När jag var 16år, efter att kämpat mig igenom högstadiet med bra betyg, gjorde jag det läskigaste jag någonsin gjort förut - och sökte in till Estetlinjen med inriktning teater. Jag minns fortfarande alla andras åsikter om saken, speciellt en tjej i min klass, som sa att det var att slänga bort mina fina betyg; vore det inte lämpligare att satsa på Natur eller International Bachelorette? Min mamma var nog ganska kluven - mellan att få in mig på den bästa utbildningen och samtidigt satsa på mina drömmar. Föga visste hon att Teaterlinjen inte bara var fantastiskt rolig, utan också en jättebra utbilning. Faktum är att jag under många år, (än idag faktiskt) tittade tillbaka på mitt val och tackade gudarna för att jag faktiskt vågade satsa på det.

Min personliga utveckling, vännerna jag träffade, hjälpte mig att slå mig fri från den jag var på högstadiet - lite introvert, litade inte på någon och hade en lite naiv världsbild. Det hjälpte mig att bli den jag är idag och det är jag så tacksam över.

Idag, knappt fyra år efter studenten, efter att ha hoppat på och av en utbildning, efter att skrivit om min egen historia med bläck och vänt blad, har jag lärt mig att det är upp till mig att bestämma vem jag vill vara och att faktiskt vara den personen. Att skriva min framtid i blyerts med ett suddigum nära till hands. Än har jag trots allt några år på mig att finna mig själv och det får helt enkelt ta den tid det tar.

Det är läskigt, det okända - vad som kommer hända efter varje beslut man tar. Utbildningar är något som alltid skrämt mig. Det tog jättelång tid för mig att slappna av och komma tillrätta redan på gymnasiet, men när jag väl hitta det landade jag verkligen. När jag började på juristlinjen i Stockholm vårterminen -13, lämnade jag inte bara familj, dåvarande pojkvännen och mina vänner - utan även min trygghet. När jag inte riktigt landade i Stockholm, efter 5 månader av panikångestattacker dygn av pluggande i sträck, bestämnde jag mig för att prioritera min hälsa och hoppa av. Något som följdes av en känsla av misslyckande. Att jag hade gett upp.

Sommaren som följde, tog mitt dåvarande förhållande slut - ett upprbott som var planerat sedan länge(som även det bidragit till mig taskiga hälsa under våren) eftersom att han planerade att lämna Sverige för ett år utomlands. Med uppbrottet kom också min chans att verkligen börja om på nytt. Jag sökte tröst hos min bäste vän sedan många år, och fann istället allt jag någonsin sökt efter. Så mycket föll på plats, år av vänskap och något jag aldrig riktigt kunnat sätta fingret på, var plötsligt lika enkelt som att andas.

Hampus, tack för att du alltid funnits där för mig utan att kräva något tillbaka. Jag älskar dig med hela mitt hjärta

Visst är det än idag läskigt att ens tänka på universitetsstudier, att lämna Jönköping och vår lägehet. Börja sökandet på nytt. Men min bästa vän, mannen som känner mig intill själen, stöttar mig genom allt och jag vet att det kommer att bli annorlunda denna gången.

Så återigen sväljer jag rädslan, tar fram en nyvässad blyertspenna och bläddrar till en tom sida. Och söker till Göteborgsuniversitet och läraryrket till hösten.