Direktlänk till inlägg 2 december 2015
Jag har nog alltid varit lättpåverkad. Nära tillgång till mina känslor och oftast inte rädd för att uttrycka dem. Jag minns visserligen en period i tonåren när jag trodde att jag aldrig skulle våga ge mitt hjärta till någon - något som hade mer med oerfarenhet och rädsla att göra smarare än ren sanning.
Jag gråter när jag är ledsen, jag gråter när jag blir berörd, lycklig. Och jag funderar mycket - ofta på saker jag bär inom mig en tid för att senare försöka skriva ner det. Få ut det på papper för att på något sätt få det att kännas mer verkligt.
Den senaste tiden har jag tänkt mycket på vilken jävla tur jag har som lever i Sverige i denna tid. Där religion, extremism, lag eller rasism inte håller mig från att älska den jag älskar. Att ingen bestämmer och bossar över hur mitt liv ska vara eller hur jag ska leva det. Att ingen håller min rätt att älska emot mig eller kränker mig för att jag är kvinna och inte man.
Saker och ting som man ofta tar för givet är långt ifrån självklara. Ibland kanske man bör tänka på det och vara tacksam för allt man har.
/Matilda
Där gick tentaveckan förbi. Masade sig förbi en lång stund för att sedan chokera alla inblandade med sin tyngd. Jag vet inte hur alla känner, men minst en av tentorna får jag nog göra om. Hur jag ska hinna plugga till dem är beyond me med tanke på at...
Hjärtat försöker frustrerat att hämta syre, tiden räcker inte till och jag pluggar dygnet runt. Nej, jag hade inte trott att jag skulle känna igen tentaångesten likt den från juristlinjen på Ämneslärarprogrammet - men det gör jag. Problemet är främst...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 | 13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 | 20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|