Efter att ha insett vilken fullspäckad vecka vi har framför oss, var Hampus och jag ganska tillfreds med tanken om en lugn helg.

Igår hade jag ett tretimmarspass Workshop på Artisten i Göteborg - fantastiskt roligt! Jag hade inte insett hur mycket jag saknat teater förrän jag befann mig den trygga, varma miljön. Sist jag satte min fot i den stora byggnaden hade jag helt andra nerver när jag skulle leverera tre fysiska skådespelarprov...

Trots att jag bara träffat en bråkdel av gruppen (som består av 15stycken lärarstudenter) fanns ingen oro, ingen stress. Bara gemenskap och skratt efter en och annan tabbe i rollspelandet.

Regnet öste ner när jag vid lunch landade hemma med tre överfulla Lidl-kassar. Snabbt packade vi in maten i köket och slängde oss i bilen för att slippa den värsta trafiken och åkte till IKEA i Bäckebol. Efter ett par ärenden där, hann vi med ytterligare några affärer  innan vi åkte hem och jag - utpumpad efter tre timmar fysiskt pass - däckade några minuter. Vi bestämde oss för att gå till vår favoritrestaurang - Leonardo's tapas - på after work och var mätta, nöjda och hemma i myskläder när klockan var fem. Helt okej, tantig/gubbig fredagkväll med andra ord!

Idag skulle Tim, Kajsa och deras lilla Esther kommit hit för en vända på Liseberg. Tyvärr hann lillan bli sjuk i veckan, så Jul på Liseberg får vänta tills hon är piggare. Trots att jag saknar dem så himla mycket, kändes det ändå ganska skönt att kunna vara hemma en dag utan en massa måsten innan det snart är dags att åka hem till Jönköping över jul. Istället städade vi lägeheten(välbehövligt!) och bjöd över Hampus syster och hennes kille på en fika. Det var mysigt att träffas mitt i julstöket där alla verkar så stressade.

Ikväll kom min vän och studiekamrat Matilda över på tacomys och filmkväll. Kan inte fatta att hon inte sett Love Actually! På något sätt slutade kvällen med att vi satt och googlade bebisar i matkostymer (!??!) och skrattade tills mascaran var obefintlig. Underbart skön och slapp dag, alltså!

Imorgon måste jag försöka ta mig i kragen och plugga lite inför en redovisning vi har på måndag. Redovisning är kanske att ta i, men att inte förbereda sig alls vore ju dumt. Jag är ju trots allt inte Hampus som klarar sig ändå. *suck* Min plan är att få så mycket som möjligt av läsningen klar innan jul så att jag inte måste plugga så mycket när jag är hemma. Vi får väl se hur det går med den saken..

Kram på er i julstöket! 

/Matilda 

Tiden strosar i semestertakt, medan vi finner oss till rätta i vår nya värld. Snart har vi bott i Göteborg i en vecka. Jag älskar det behagliga semestertempot, trots att dagarna går med oss. De första dagarna hade vi såklart en helt annan energi; när alla lådor skulle sorteras upp på vinden och upp i hyllor. Nu har sommaren äntligen fångat oss i ett härligt töcken som Peter Lemarc nynnar i. Vi dricker kaffe på balkongen och köper färsk frukt hos den lokala grönsakshandlaren längre ner på gatan. Hampus skruvar upp lampor och jag bakar bröd och bara njuter. Livet utan en agenda känns främmande men välkommet i en ny stad att utforska. Vår lilla värld ligger för våra bara fötter och solen bränner honom i nacken.

Imorgon ska jag låta Hampus få förmiddagen ensam att plugga sommarmatte. Jag ser fram emot lite ensamtid för mina tankar: så jag ska ta en långpromenad runt i stan. Lära mig att se mig omrking på egen hand och hitta. Kanske låtsas att detta alltid varit vårt hem. Kanske luncha på Saluhallen, eller sätta mig på en café med en bra bok. En egen dag. Jag ska ta hand om mig själv och sakna honom.

Jag saknar mina vänner. Att kunna gå över gatan och be Therése om relationsråd över en glass. Att ringa Monika och tvinga henne att cykla ner till mig, trots att hon egentligen inte orkar. Det känns konstigt att jag inte har några vänner här, men jag är inte ensam. Världen för våra bara fötter väntar och jag längtar. Men först ska jag njuta av att vara ledig för en gångs skull.

Så kom nu hit och hälsa på oss, vänner! Det finns bullar!

Puss

Nedräkning. Dag 7. En vecka kvar av Jönköpingslivet och min kalender är full av nerklottrade sysslor som skriker i panik. Det enda som återstår av vårt hem är ett par kartonger, en soffa(som Simon och Therése ska behålla) och en luftmadrass - tack vare pappa. Igår kom han med släpkärra och körde sängen och den vita byrån till Erikshjälpen. Hampus slängde tre stora sopsäckar med blandat skräp och de flesta av lådorna vi har kvar i Jönköping körde vi och ställde ut i garaget i Vaggeryd.

Hampus är ledig idag och ska hinna med en sväng till tippen, lägga upp bilen på Blocket(stressobjekt#1 i mitt liv just nu!) och påbörja flyttstädningen på riktigt. Jag kommer att känna mig lugnare nu när vi har minimalt med saker kvar i lägenheten, det vet jag. Äntligen kommer vi att kunna börja vara produktiva och städa på riktigt. Det ska bli så otroligt skönt att köra allt i ett race - äntligen. Ingenting vi kommer att behöva ta hänsyn till, inga prylar vi egentligen kommer att behöva.

På måndag är det alltså äntligen dags för besiktning. Hampus kommer att få sköta den helt själv eftersom att jag jobbar, men när jag äntligen kommer hem är allt(förhoppningsvis) överstökat och vi kan lämna nycklarna, Jönköping och vänta på att fredagen ska komma.

Om det inte finns några anmärkningar på vår städning kommer vi att kunna ha en avslappnade vecka i mitt barndomshem i Vaggeryd. En lugn vecka. En riktig säng och vettig mat. Trots att jag jobbar hela nästa vecka, kommer Hampus att ha en chans att återhämta sig från kaoset en aning. Förbereda sig och ladda batterierna till vi ääääääääääntligen får börja våra nya liv.

Det kliar i fingrarna av minnen som vill ut i skrift. Jag vill berätta om allt nu, medan minnena är färska. När jag blundar kan jag känna sommarljuset som sakta går ner över en perfekt festivalkväll i Hyde Park. När jag andas in kan jag känna doften av friterade curros och varmkorv, känna den kalla kondensen från cidern i min hand. Värmen har spridit sig med ljuset och skapat ett naturligt filter som är så romantiskt vackert att jag inte vet var jag ska ta vägen. Nyanserna går i varmt guld, lila och rosa som blandar sig med det intensivt gröna bladverken som sträcker sig högt över oss. Vi är sommarklädda utan att frukta natten, med blommor i håret och euforin som splitter i hela kroppen. Vi har inte sovit på flera dagar men har aldrig varit mer vakna än nu. Jag kommer aldrig glömma Taylor Swift i Hyde Park, 27/6 2015.

"Whenever you feel like they're not there for you, that you're alone, or that you're not special, you're not smart or funny or pretty enough, just remember - you are NOT someone else's opinion of you. You are not just anybody" /TS, touching my heart