Ibland nyper jag mig själv i armen och funderar - får livet vara så här oförskämt bra? Kan det verkligen vara så här fint? För det är precis där jag befinner mig just nu.

På tisdag gör jag min sista dag på min första praktik. Jag kan bara inte fatta vilken enorm flax jag haft med praktikplats - ett estetiskt gymnasium(vissa studenter hamnar på högstadiet) mitt i stan(jag slipper pendla flera timmar om dagen), Dessutom har jag haft turen att få gå brevid en alldeles underbar lärare som inte bara undervisar i engelska - utan också i en teater. 

Jag hade nog räknat med en tuff period när jag satte min fot på Schillerska, dag ett. Erfarenheterna från att ha jobbat på högstadiet var nog en bidragande faktor, antar jag. Det gick inte många minuter innan jag insett att jag hamnat på Per Brahegymnasiets motsvarighet och jag trivdes från första lektion. 

Allting stämmer. Jag älskar miljön, jag älskar kontakten med människorna. Planeringen och böckerna. Allt tycks flyta på som i ett dockskåp, och jag har turen att bevittna allt som händer. Jag trodde aldrig att jag skulle finna mig själv så snabbt i rollen som lärare(vägen dit är ju fortfarande lång!) men det är lustigt - det är som att yrket hade en liten del jag trodde jag kunde passa i - och nu verkar jag hittat hela mig själv där. Min LLU(läraren som jag går brevid) har mycket med det att göra, det vet jag. Jag tror att jag kan se delar av mig och en gammal förebild till lärare jag hade på högstadiet, i henne. Hon har varit så öppen och vänlig mot mig och gett mig förtroendet att planera och genomföra lektioner. 

Känslan av att stå inför en gymnasieklass och hålla en lektion. Känslan av att bli förstådd av elever som vill något.  Den känslan är obeskrivlig.

 

johannapannan

14 november 2015 20:10

Åh nu blev jag nyfiken. Vem är din förebild? M?

Så härligt att du hittat dig i lärarrollen. Jag är fullt övertygad om att du kommer att bli en fantastisk lärare!

http://johannapanna146.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna skuttar vidare och lämnar mig i ett vårtöcken. Det är lustigt att nya kurser i skolan i kombination med väderomslag ger känslan av ett nytt liv; kanske är det det som kommer att hålla utbildningen intressant under fem år på Göteborgs Univers...

Där gick tentaveckan förbi. Masade sig förbi en lång stund för att sedan chokera alla inblandade med sin tyngd. Jag vet inte hur alla känner, men minst en av tentorna får jag nog göra om. Hur jag ska hinna plugga till dem är beyond me med tanke på at...

Hjärtat försöker frustrerat att hämta syre, tiden räcker inte till och jag pluggar dygnet runt. Nej, jag hade inte trott att jag skulle känna igen tentaångesten likt den från juristlinjen på Ämneslärarprogrammet - men det gör jag. Problemet är främst...

Våren vann över vintern, men tappade greppet lika snabbt igen. Bland vinterkappor som ena dagen är för varma och andra behagliga, flyter vardagen på för oss båda; vissa dagar smidigare och andra trögare. Jag kämpar mig igenom grammatiken i skolan som...

Nej, jag menar inte "Bubbel" som i champagne. Med "bubbel" menar till min och Hampus privata sfär, hemma eller ute, där vi lyckas stänga ute allt annat. Denna helg har varit en sån helg som vi behöver emellanåt.   Fredagen började med en diagnos ...