Mitt liv börjar plocka ihop sig. Skruvas ner, plockas isär och placeras i kartong efter kartong.

Jag tror inte riktigt att man på allvar kan förbereda sig för en kommande livsvänding; kroppen kommer att följa med för att vi säger åt den att göra det. Men hur mycket vet vi egentligen om vår framtid?

Det är en skräckblandad förtjusning jag vet att det är dags att börja om och gå vidare. Vi ska flytta; ny stad, nytt hem, nytt liv. Allt kommer att förändras och det är otroligt spännande. Men samtidigt lämnar vi allt som vi känner till och allt som format oss. Jag vet att vårt nya liv inte är på andra sidan jorden, men på ett sätt är det; en totalförändring. Hur otroligt häftigt är det inte?

Vårt vardagsrum är fullt av nerplockade hyllor och blocketfynd. En och annan oöppnad låda från rusta och IKEA. Som små, tysta tecken på vad som väntar i sommar. Och jag älskar kaoset.