Är det inte fantastiskt vad lite solensken kan göra med oss, efter vinteridet? Bara den lilla detaljen att sätta sig i en varm bil på morgonen och möta rena, dammiga och ljusa gator?

Helgen var underbar - jag såg till att den för en gångs skull innehöll det mesta som jag behöver för att må bra - framförallt egentid, men också Hampustid, kompistid och teater.

På fredagen kom några vänner över för att spela sällskapsspel och umgås. Det brukar vara ett himla krångel att få ihop alla(totalt brukar vi vara åtta stycken, dvs 4 par) men denna gång lyckades vi ändå att få ihop sex av oss, vilket var jättemysigt! Vi spelade Besserwisser(som påminner om TP) och vanligt TP. Några av oss, bl.a Hampus skulle upp tidigt dagen därpå, så det blev en tidig kväll, vilket jag kan tycka är underbart en fredag. Vad som är ännu härligare är att vakna 08:30 en lördag, utvilad och mötas av solsken.

Lördagen var verkligen min dag. Jag började dagen med ett nytt recept bananpannkakor jag precis kommit över - så enkelt och så gott! Allt man gör är att mosa en banan och blanda med två ägg och ett kryddmått vaniljsocker - sen steka som lite tjockare och mindre amerikanska pannkakor. Toppa det med lite keso eller turkisk yoghurt. Ljuvligt!

Efter det var jag en sväng hos frisören, där jag fräschade till topparna en aning. Har länge funderat på att göra nåt drastiskt med mitt hår, men jag fegade ur när jag bokade tiden. Det var ändå den där härliga känslan av fina toppar när jag gick därifrån. Efter det tog jag en skön tur på stan, bara jag och lite shopping. Ett par vårplagg för att pigga upp min deppiga vintergarderob och lite småstrunt som man alltid verkar vara i behov av.

Jag satte mig på relativt nybyggda Bernards på öster - har verkligen försökt att testa det tidigare, men det har aldrig blivit av. Med kopp kaffe och en fantastisk bok som jag läser för tillfället, fördrev jag en och en halv timma för mig själv. Jag älskar verkligen att sitta på cafeér och läsa, med det trygga surret av fikagäster och deras lågmälda stämmor, det lätta klingandet av kaffekoppar som flyttas och doften av nybakade bullar och mjölkskum.

 
 Bok: Den Osynliga Bron, av Julie Orringer 

Det kändes verkligen stärkande med den där förmiddagen för mig själv, att ladda mina egna batterier utan stress eller måsten. Jag märker på mig själv när jag är i behov av det, ibland kan något så enkelt som en timme ensam göra underverk. Jag blir utvilad och redo att ta tag i saker och få dem gjorda.

Mina föräldrar var i stan en runda, så vi tog en lunch tillsammans på nyöppnade Mi Cocina - en latinamerikans restaurang som ligger i gamla Lingons lokaler. En underbart ljuvlig Ratatouille senare gick jag hem till min kärlek som slutat jobba och snyggade till lägenheten efter gårdagen och njöt av att vara hemma, utan planer, med min bästa vän.

Vi tänkte att se 50 Shades of Grey - men vi bröt efter 45 minuter. Det är alltid spännande att se "what the fuss is all about" och vad alla pratar om, men min bedömning av filmen, är nog att sexnoveller bör förbli sexnoveller och inte filmatiseras som seriös spelfilm. Givetvis vet jag att det är oerhört smart att göra en film som ALLA kommer att se,(MONEY!) men ingen förväntar sig heller bra kritik. Ärligt talat blev replikerna som är ordagrant tagna ur boken, rent av löjliga. Så, hur mycket jag än tycker att skådisarna skötte sig och hur mycket jag än ville gilla den - tyvärr, den var ingenting för mig.(ännu mindre för Hampus!)

Istället stannade jag och Hampus uppe sent och bara pratade. Sådan tid är så mycket värd när man bor ihop; det blir lätt att man tar varandra lite för givet, där var och en gör sitt - Hampus vid datorn, jag med min surfplatta och Netflix. Stunder där man kan prata i timmar, där man påminns om varför man avgudar personen man lever sitt liv med - sådana stunder gör livet underbart.

                                                  
                                         Amanda på Condecco

Söndagen fortsatte i samma mysiga bana. Hampus jobbade öppning igen, så jag passade på att klämma in en lunch med söta Amanda, sedan mötte jag Jennie i Huskvarna där vi såg en uppsättning av musikalen Blodsbröder, regisserad av vår älskade teaterlärare Carl- Michael. Längtan att tillhöra en ensemble växte sig stark hos både mig och Jennie, men eftersom att vi båda planerar att fortsätta med teatern, kändes det mest härligt att titta på - det var ett tag sedan sist. Hoppas ni haft en skön helg i solen!

/ Matilda