Jag är inte den första, och jag kommer vara långt ifrån den sista som skriver om skräcken som spridit sig som en löpeld i världen. Skräcken, att på en fredagkväll inte vara säker på en konsert. På en restaurang. En fotbollsmatch. I en stad många kallar för hem.

Twitter, facebook och instagram har exploderat av kärleksbudskap och önskan om en bättre värld imorgon. Hashtaggen #Prayforparis används under peacemärken med Eiffeltornet i mitten.

Jag tänker inte be för Paris. För är det något världen inte behöver just nu så är det mer religion.

Mer ursäkter, anledningar till mord, skräck, paranoia, terror. Det jag skriver kommer från en plats i mitt hjärta som bara fått nog. Jag är mycket väl medveten om religion som något vackert att utgå ifrån, att detta är extremism, inte religion. Ni som läst tidigare inlägg vet att jag är oerhört liberal- vi tycker som vi själva vill. Jag har bara fått nog. Jag orkar inte mer. Inte mer, inte en sekund mer. 

Aldrig mer en sekund av hatet, hämd i namnet av en gud - som antagligen inte ens finns. Aldrig mer en sekund av hjärntvättande, att lura unga flickor runt om i världen att gifta sig med er, svinaktiga, vidriga varelser. Aldrig mer en sekund av kall, oumbärlig ondska. 

Jag hoppas att ni blir besvikna när ni dör. Att 60 oskulder inte väntar er, utan ett rent, skärt helvete.