Hjärtat klappar hårt i bröstet när jag läser de gröna versalerna "ANTAGEN".

Jag flyger upp från min kontorsstol och springer upp två våningar till min pappas kontor. Jag säger ingenting, utan slänger bara upp armarna så högt upp i luften jag kan och ler med hela ansiktet. Sedan springer jag ner till Tina, gör samma sak, får samma varma kram och lyckoönskningar. Tackar "JA" till utbilningen, skriver till mina mentorer som stöttat mig, till mamma, alla mina vänner, Hampus. Sedan börjar jag att klicka runt på internet för mer information om terminsstart, kurslitteratur och överig information.

Plötsligt lägger sig nervositeten och euforin och ersätts med en skakig trötthet. Lugnet infinner sig och jag vill sova -jag kom in på utbildningen jag verkligen vill gå på. Det börjar sjunka in och jag inser att mitt liv precis tagit en ny vändning. På riktigt.

...och det är jävligt häftigt.