Mina inredningsplaner börjar ta fart på riktigt - med all rätt. Igår var nämligen jag och mamma i Göteborg och skrev på de sista papperna och hämtade nycklarna till mitt nya hem. Nycklarna till vårt, mitt och Hampus ställe. Bara det känns overkligt - inget mer bråk med snåla hyresvärdar och ett nytt kaptitel i livet.

När alla papper var klara åkte vi till Olskroken för att titta in i lägenheten. Det var en varm dag, oerhört vacker med fulla uteserveringar och avslappnade sällskap i semestertillstånd. Det är underbart att det finns så mycket liv i Göteborg - även aningen utanför centrum-centrum, är fiken och torget fulla av människor. Bara det faktum att kunna gå utanför dörren och ha systemet, vårdcentralen, ett urval restauranger och fik, torghandel och en park utanför känns fantastiskt.

Väl inne i lägenheten befann jag mig lite som i trans. Så många veckor som jag längtat efter detta ögonblick när jag äntligen fick vrida om nyckeln och gå in i mitt nya hem - och så är det för overkligt för att förstå! Kanske är det helt enkelt svårt att se en tom, ny lägenhet avskalad från möbler och prylar och föreställa sig själv leva i den. Den är dock så mysig, med mycket karaktär och jag är säker på att vi kommer att trivas. Väggarna går i ljusa toner och listerna är vita och vackert snidade; så som de bara tillverkades för längesedan.  Jag kommer antagligen att vilja måla om sovrummet där färgen på väggarna är lite skadad. Köksbänken är även den lite skavd, men mamma säger att det är smidigt att slå ut och sätta in ny. Här kommer vi att trivas, det vet jag.  I inflyttningspresent fick jag en liten söt radio i vintagestil av mamma, som fick bli det allra första på sin plats i lägenheten. Den blir perfekt för köksfönstret, eftersom att hela lägenheten kommer att ha en gammaldags, romantisk stil.

Finns att köpa på Clas Ohlsson, 299:-

När vi gjort en rundvandring tog mamma och jag en lunch på en liten fransk bistro, bara ett stenkast från min lägenhet. Det var ljuvligt att få lite egentid med min mamma - det sker inte lika ofta längre eftersom att vi båda har fullt upp med varsin flytt. En tortelliniportion senare gick vi genom parken och köpte jordgubbar(som blivit så fantastiskt goda sedan midsommar!?) och satte oss i bilen för att köra hem. Jag hade gärna stannat en stund för att ta in dagen, men samtidigt var jag glad över att komma hem tidigt - jag är nämligen fortfarande trött efter Londonresan förra veckan och vi är inte riktigt färdigpackade.

Ikväll kommer en tjej och hämtar min älskade spegelbyrå som jag inte får plats med  i Göteborg, sedan blir det snabba ryck att packa ihop det sista som ska med lasset imorgon. Igår var vi inne på Mio i Jönköping och valde ut en säng och en soffa. Vi hade hoppats på att kunna beställa från Mölndal och få det hemlevererat till Olskroken(som inte är så långt därifrån) men fick höra att det var svårt att få en tid för hemkörning under sommaren. Därför kommer vi att hämta soffan i Jönköping imorgon och sängen i Mölndal på söndag. Lite bökigt med så tunga möbler kanske, men det känns ändå skönt att veta att lägenheten kommer att ha alla möbler klara när vi kommer tillbaka i augusti.

Soffa: Nevada, grey - Mio.

Säng: Star, Mio.

Nu när i stort sett alla möbler till lägenheten är klara(utom köksbord + stolar, tips någon?) kan jag börja tänka på resten av inredningen. Jag är beroende av sajter som Pinterest,(hett tips när man flyttar!) Blocket, IKEA och andra inredningsplatser - jag älskar att bläddra och bli inspirerad! Det blir så mycket enklare att hitta en stil som passar både mig och Hampus. Dessutom känns det bra att ha kollat igenom alternativen innan man bränner hela inredningsbudgeten och råkar missa någon liten detalj. Nu längtar jag till helgen! 

Puss på er

Doften av hägg hänger i luften. Solen har sedan länge gömt sig bakom tjocka, osäkra moln. Åskan hänger över mig och gör mig rastlös.

Jag försöker få en stund för mig själv. Det är midsommarafton om tre dagar och jag är ledig- men mitt huvud är fullt av nya tankar som trängs; skriker i mun på varandra för att göra sig påminda.

Festen är redan framdukad; Monika har det mesta under kontroll. Jag var hos henne nyss med det sista förberedelserna. Allt är färdigt, klart, redo.

Men mitt huvud surrar.

Jag tar fram min gitarr och går ut och sätter mig på soldäcket i mitt barndomshem. Ingen annan är hemma så jag borde ha de bästa förutsättningarna för att finna lugnet. Nynna fram toner och sätta ackord till tankarna. Gitarren känns främmande, otymplig i mitt knä och jag har glömt vad jag vill ha ut av stunden. Så mycket har förändrats de senaste sex dagarna; men ingenting ser annorlunda ut. Toppen av branten är fortfarande orörd, men det känns som att jag redan fallit ner.

Faktum är att jag vet vart jag klättrat; jag har förstått i vílken riktning mitt liv varit på väg i under flera år. Som att gå i sömnen med händerna utsträckta. Nu står jag där, på toppen och det är alldeles, alldeles tyst. Ingen vet vart jag befinner mig eller vart jag ska. Alla runt om mig sover och jag måste våga hoppa. Jag vet att jag måste våga hoppa.

Jag skakar av mig mitt missmod och tar en klunk nervositet. Min puls rusar innan jag ens slagit numret.

När vi lagt på har vi, som under så många år förr, bestämt oss för att umgås. Du är min bästa vän i hela världen. Men så fort jag lagt på luren vet både du och jag att detta inte är som det brukar.

Mina föräldrar har kommit hem och innan du hunnit hit har de hunnit tända grillen och lagt på extra mycket kött för att det ska räcka till dig också. De känner ju dig sedan flera år tillbaka och när du kommer hit kan du inte säga nej.

Vad har hänt nu? Var befinner vi oss just precis nu? Du och jag - och  mina föräldrar över en sommarmiddag. Mammas skära Matteusporslin och glasen är fyllda till bredden med ett rikt, rött vin. Jag vet inte vad jag ville säga egentligen, men du gör det. Vi ser på varandra och förstår båda två. Du visar mig vad jag känner och jag kan bara nicka när det går upp för mig. Jag är för nervös för att dricka ur hela mitt glas, men när pappas favoritalbum med Peter Lemarc har gått tre vändor är båda mina föräldrar rosiga och trötta av vinet. Mina föräldrar lämnar en olämplig kommentar innan de går upp för avrunda kvällen. Kvar sitter du och jag.

Ingenting har varit sig likt sedan den dagen. Tack för att du finns i mitt liv, jag hoppas att du aldrig lämnar det.

/Din.

Välkommen till min lilla hörna i världen!

Det har hänt så ruskigt mycket i mitt liv de senaste två månaderna, att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Jag har pluggat och repat monologer och pjäser som ett djur - och överlevt proven som kom därefter. Jag har välkomnat min bästa vän i hela världen hem över sommaren(och vi går en strålande sommar till mötes) En grym bröllopsspelning har kommit och gått, med all sömnlöshet, repande och exaltering det innebär. Företaget jag jobbar på har haft 60årsjubileum med en galakväll. Snart väntar Taylor Swift i London.

...och vi har äntligen köpt en lägenhet!

Jag har knappt hunnit landa i det(for obvious reasons, read above) Jag tror att Hampus började landa i det lite i helgen på bröllopet. Jag kände av hur hela hans hållning slappnade av när hans fötter nuddade jorden igen. Sådär klyschigt från scenen när våra blickar möts, ni vet. Den fjärilskänslan - och att mötas av ett guldregn och en rörd Måns på ESC mellan två set - det var obeskrivligt roligt!

Vi sov alla i Magnus husbil efter att ha riggat ner scenen och åkte tidigt på söndagsmorgonen. Hela söndagen var vår att njuta av. Jag försökte att landa i att min kaotiskt stressiga, men ack så fantastiska vecka var över. Och veckan innan köpte vi en lägenhet.

Älskar att det känns som att det är jag som inrett lägenheten redan innan vi fått den?!  

Söndagen var verkligen vår dag. Vi månadshandlade och fixade lite hemma. Man glömmer så lätt hur mycket det är som ska ordnas inför en flytt(!) Det ska tapetseras och målas. Skönhetsfel ska fixas och rum storstädas. Det blir en hektisk sommar fram till flytten som vi beräknar till 1:a augusti. Nyckeln får vi första Juli, så i och med det kommer vi att börja flytta lite småsaker. Våra goda vänner och grannar Thérese och Simon ska ta över vår lägenhet, vilket är jättekul.

Nu när så många av mina kreativa projekt är över, återstår det allra roligaste - att planera inredningen! Mitt liv består just nu av färgglada flikar och post-its, idéer i kollegieblock och Pinterest-knep med IKEA-inspiration. Allt för att hitta Hampus och min gemensamma nämnare. Hampus och jag har börjat jaga lite möbler och hämtade på måndagen ett litet skrivbord som kommer att passa in i vårt nya vardagsrum. Efter en vända på Rusta hade vi även ordnat balkongmöbler och ett sött litet soffbord. Resten av möblemanget är svårt att köpa innan vi har alla mått, så det får bli längre fram. Vi planerar att köpa en ny soffa och en säng - när man är 23- och 24 år gamla och bor ihop, är det kanske dags att dumpa 120-sängen?

Lägenheten ligger i Olskroken i Göteborg, vilket är ett lagom avstånd till både Chalmers och GU. Vi jobbar båda två juli ut och eftersom att skolan inte börjar förrän 1:a september, har Hampus och jag en hel månad semester på oss att göra oss hemmastadda och lära känna staden. Umgås med alla vänner som redan bor i stan. Gå på Liseberg. Grilla. Börja hitta ett hem i en outtömlig stad.

Vi inväntar nu en händelserik sommar, och längtar efter att börja våra nya liv i storstaden!

Hej, bloggen!

Det är en vacker dag, jag kan höra fågelkvitter genom mitt kontorsfönster. Det verkar inte blåsa lika mycket som det har det senaste. Våren är på väg och plötsligt börjar livet göra sig påmind - allt som våren, sommaren och framförallt hösten kommer att bjuda på. Hur fort allt kommer att gå. Jag är nervös och exalterad, nyfiken på vårt nya liv som förhoppningsvis börjar i september.

Jag känner mig alltid kreativ denna tid på året - även om jag inte brukar producera så mycket så är inspirationen där och det är en ljuvlig känsla! Jag är glad, pigg och vaken. Drömmer mig bort till strandklänningar och sand mellan tårna.

Det är framförallt maj där allt händer, vilket jag inser nu när jag sitter med listor på allt som måste hinnas med innan sommaren. I maj är det mycket roligt som händer. Framförallt kommer min älskade Monika hem(!) och det ska givetvis firas med dunder och brak. Det är obeskrivligt lyckligt att ens tänka tanken. Dessutom har vi bröllopsspelningen i slutet av maj, gissa om det ska bli kul!

Förutom alla intagningsprov och nervositet som kommer just denna försommarmånad, är maj inte bara en vändpunkt - det blir också ett avsked till alla älskade kollegor jag måste säga hej då till - trots att jag antagligen kommer att arbeta större delen av juli.

I sex somrar har jag arbetat här på Troax, det var här jag fick mitt första riktiga, stadiga arbete. Mina flickor, mina underbara flickor, Tina och Lovisa; som jag kommer sakna er! Vi kommer att planera in en tjejkväll innan sommaren och innan alla försvinner på semester, så att vi kan fira tillsammans. Som tur är fyller Troax dessutom 60 år och med den kommer en stor fest som kommer bli som ett perfekt avslut för mig. Jag har varit lite överambitiös och beställt en ljuvlig chiffongklänning som kom igår, det ska bli så roligt. (bal-feeling all over again)

Innan dess hoppas jag på att få mycket gjort, framförallt inom musikskriveriet med min käre vän. Om vi kan satsa på att ha ett par låtar inspelade innan sommaren kanske vi hinner med målet att uppträda på lite restauranger i sommar. Jag tänker att det är gynnsamt på flera olika sätt att hålla mig produktiv inom konstnärliga grenar eftersom att det håller kreativiteten uppe till mina intagningsprov - och - förhoppningsvis, min skolstart i höst.

Jag skulle vilja satsa på ett fotoprojekt med min älskade Therése - hon är så fantastiskt duktig med kameran och jag har så mycket jag skulle vilja skapa med henne. Framförallt hoppas jag på att hon skulle kunna hjälpa mig att designa min blogg så att den känns lite mer personlig och vacker än vad den gör nu - heaven knows I know nothing about this stuff.

Dessutom, eftersom att min sambo aldrig har sin kamera uppe, skulle jag vilja passa på att be Therése att ta ett par bilder av honom också. Alla bilder som finns på honom, förvränger han ansiktet för komisk effekt. Jag ska egentligen inget säga, min farmor har klagat på mig för exakt samma sak under hela min barndom. Nu kan jag dock förstå vad hon menade- det kan vara roligt med ett par seriösa bilder. Jag tror att man ångrar sig senare annars.

Ett av Therése fotoprojekt av mig, sommaren 2012

Det är så mycket som måste planeras in, semester och lediga strödagar, jag måste hitta en monolog att framföra till proven, samt hinna med ett par dagar studiebesök hos mina underbara teaterlärare för att få tips, råd och stöd. Boende ska hittas, ansökningar skrivas och allting bubblar liksom runt om i mig. Jag gillar i hemlighet att ha mycket att göra, men samtidigt hinner jag alltid med att stressa upp mig och bli nervös över allt, vilket gör att situationen förändras och byter form.

Jag försöker att hitta alla ljusglimtar jag har att se fram emot tills dess: som Londonresan i juni. Jag och ett tjejgäng ska åka till Hyde Park för att se Taylor Swift, och det kommer bli fantastiskt kul. En långhelg med bara tjejer, som ett minne för livet.

Sen är det bara att invänta våra antagningsbesked och hoppas på det bästa.

Matilda

Jag har fått jättemycket fin respons på mina tidigare inlägg och jag vill börja med att tacka er! Ofta sitter man och håller inne på komplimanger, trots att man egentligen vet att det inte kan slå fel. Jag har fått så mycket fina tankar och kommentarer om mina inlägg att jag blir alldeles rörd! Tusen tack för att ni gjort mina dagar så bra!

Många av er har hört av sig och frågat hur jag mår och hur mitt liv ser ut utan musiken. Nu kan jag lyckligt avslöja att jag just nu tagit mig an tre nya musikrelaterade projekt!

Det första, som jag började med redan i januari, är att börjat sjunga i pop-rockkören Vox Populi i Österrängskyrkan på tisdagskvällarna. Det är verkligen roligt att varje vecka ha ett par timmar inplanerad musik - ungefär som en hobby man hade vid sidan av skolan förr, som ridning eller fotbollsträning. Jag älskar verkligen att det är så många olika människor som träffas för att dela en gemensam passion tillsammans.
Är du intresserad av att börja i Vox Populi? Det är bara att dyka upp, tisdagar kl. 19:00!

Nummer två, är en bröllopsspelning jag blivit erbjuden att göra med en av mina föräldrars vänner, Magnus. (Nu mera en vän till mig med för den delen). Det ska bli fantastiskt roligt att göra bröllop igen - det var ett par år sen senast, trots att det är bland de roligaste spelningarna man kan göra. Magnus och jag har börjat repa redan nu, så att vi ska kunna slipa på allt ensamma och tillsammans innan det är dags. Planen är att han ska spela gitarr live med musikbakgrund som kompletterar. Eftersom att det är bröllopsfesten vi ska spela på så blir repertoaren rivig, med mycket show och gamla klassiska festlåtar folk brukar älska. Ska bli så himla roligt!

Den tredje och sista, är ett projekt jag velat återuppta i flera år. Jag har verkligen saknat att skriva egen musik, sedan jag och en f.d bandmedlem slutade att jobba tillsammans. Efter den deppiga vintern bestämde jag mig för att faktiskt ta tag i saken och frågade en kär vän om han var intresserad; vi har spelat tillsammans mycket under gymnasiet och vid färre tillfällen efter det. När jag tog upp frågan blommade en massor av nya, spännande idéer upp mellan oss och jag insåg att detta är något vi borde startat för längesedan. Jag känner mig mer inspirerad än jag gjort på många år så det ska verkligen bli jätteroligt! Första reptillfället är inplanerat till imorgon kväll, där vi hoppas kunna jamma ihop våra idéer till nya kreationer. Målet är att hinna skriva några låtar innan sommaren så att vi förhoppningsvis kan uppträda på caféer och restauranger runt om i stan. Sommarfeeling? Mer än lite.

/Lycklig tjej som känner hopp om'et

Sista dagen i Livigno, fredagen, satt min pappa och jag mest i en av backarnas restauranger. Vädret var inte det bästa och våra ben var ganska tacksamma över att "ge upp" tidigt efter en hel veckas intensiv åkning. Hursomhelst, när jag satt där, försjunken i min bok med pappa, inne på min tredje kopp kaffe, surrade det till i telefonen. Ett röstmeddelande togs emot från min bästa vän, Monika, på andra sidan jorden.

Eftersom att vi satt på ett högljutt fik, laddade jag ner meddelandet från messanger och lyssnade på det, timmar senare på hotellet, där vi inte hade wifi. En gäll röst i andra änden:

"MATILDAA..!! Fattar du att om...två månader...två och en halv månad, så får jag träffa dig igen!? biljetten är bokad, jag kommer hem och stannar heela sommaren och det kommer bli så braa!! "

Monika, som för tillfället pluggar på en högt ansedd filmskola i Vancouver skulle äntligen komma hem till sommaren. Detta var ingen nyhet; skolan tar slut i april och att hennes visum går antagligen ut då med. Att inte ha träffat min bästa vän på ett år och tre månader(än så länge) är tuffare än jag kan beskriva. Speciellt efter en höst och vinter där jag mått sämre än någonsin, efter dramatik och uppbrott med en stor del av mitt liv - musiken. Ärligt talat vet jag inte hur jag hade överlevt utan Hampus. Skype är såklart en bidragande faktor till min hälsa(som förövrigt blivit mycket bättre med tiden) där jag kunnat kommunicera om allt som hänt och fått tröst och stöd från Monika. Det kan vara förjävligt att växa upp och ifrån saker och ting. Men Monika och Hampus har alltid funnits där - en i sängen brevid mig, den andre på en kontinent långt borta. Och jag tänker - att det värsta som kan hända nu är att förlora dig också.

Nu har jag ett datum. Ett datum jag kan räkna ner till, planera inför, längta efter - och jag saknar henne mer än någonsin!

För några veckor sedan, runt Monikas 23årsdag, skickade jag ett brev med en lista på hundra saker vi skulle hinna med i sommar. Jag tänkte inte ens när jag fyllde sidan med ord på aktiviteter, konstiga och underbara, saker som jag väntat på att få göra i över ett års tid med henne. Nyheten hade gjort mig ännu mer uppfylld, om jag visste att hon skulle komma tillbaka för gott - men givetvis är Monika biten av filmmakeriet och drömmer sig tillbaka till Kanada innan hon ens lämnat landet.

Det är en konstig känsla, och jag har funderat mycket över det, att ha sin bästa vän så långt bort, under en så lång tid. Jag har åtskilliga gånger tänkt, under dagar då bottnen verkat bottenlöst, vad poängen med allt var; varför ens ha kontakt när man bara kunde prata en timma nån gång under en söndagskväll när båda hittade tid? Under tiden vi inte pratat på Skype eller via mejl, behöver vi ju båda någon annan att luta axeln mot - och  hon har delat flera leende ansikten via instagram och facebook. Det är inte helt utan ett stygn av svartsjuka jag motvilligt tvingat mig själv att gilla bilderna - vilket i sig är fruktansvärt själviskt, jag vet. Det borde inte vara ett dugg jobbigt att se min vän lycklig. Monika har följt sin absolut högsta dröm till Kanada, där hon funnit en passion och ett liv, och för det är jag så oerhört lycklig över. Att hon äntligen känner sig lycklig över att finnas till, att hon äntligen har en plats och ett liv hon kan se sig själv leva. Men på samma sätt är jag likvärdigt ledsen över att det livet inte innehåller mig längre. Att jag inte är samtalet hon ringer efter en kass dag på jobbet och säger: "Kass dag. Kom hit med vin NU."

För det går ju inte. Jag kan inte finnas där och hjälpa henne, så därför finns det någon annan.

Jag är orolig över att inte vara tillräcklig när hon kommer tillbaka. Att det inte räcker att dricka vin på balkongen och prata killar och framtid, när hon redan sett så mycket som väntar henne. Jag är rädd att hon ska sakna Kanada mer än hon saknat oss, och att ingenting kommer att vara som förut. Enkelheten bortspolad. Och jag tänker - att det värsta som kan hända nu, är att jag förlorar dig också.

Jag är orolig för mina intagningsprov, högskola, flytt - vart ska vi bo - en lista på tusen saker som väntar efter sommaren. Detta är ändå det allra jobbigaste - att veta att jag efter 3 månader ska säga hejdå till min bästa vän igen, denna gång utan att veta när hon kommer tillbaka.  

My monster and I.

Hej! Pappa och jag har varit i fantastiska Livigno i tre hela dagar nu. Tiden går så fort! Vädret har varit helt fantastiskt igår och dagen innan det, idag var det sämre. Mer shopping betyder det ;) Det är en obeskrivlig känsla att att swisha ner för en orörd backe med 20cm puder. Taylor Swift i öronen och upplevelsen är total.

Pappa och jag har halvpension på ett jättefint ställe som heter Hotel Alba. Varje kväll får vi en utsökt femrättersmiddag(som man aldrig orkar äta upp) och personalen är jättetrevlig. Behöver jag berätta om alla fantastiska viner vi druckit? Nja, ni fattar galoppen. Jag rekommenderar verkkigen Livigno! Stället är proppfullt av lååånga shoppinggator som säljer allt från kosmetika och märkeskläder till tax free -sprit. Vi har det jättebra!

Puss

Hej, på er!

Idag sitter jag på jobbet för första gången denna veckan. Efter att Hampus och jag kommit hem från min mammas födelsedagsmiddag i söndags, kände jag mig yr och matt. En närmare titt på termometern bekräftade feber, och dagarna efter kände jag av halsont och snuvan från helvetet.

Hampus hade ett par dagar ledigt från jobbet så mina sjukdagar fick jag en riktig "pass-upp-are" som lagade middag och tittade på film med mig. Stoppade om mig när jag sov(vilket var ofta) och höll om mig när jag frös.

Det är skönt att vara på benen igen, men det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid att umgås så nära inpå. Nästan så att jag känner mig "bortskämd" av hans närvaro, vilket är en helt skruvad och fantastisk känsla att ha efter några år tillsammans. Min "sjukbubbla" blev vår bubbla, och på många sätt känns det intimare än någonting annat. Att ha någon som tar hand om en när man är sjuk. Min bästa vän vid min sida, det är ganska fantastiskt.

Eftersom att det är min första dag tillbaka på jobbet, bestämde jag mig för att ta egen bil(istället för att samåka som jag brukar) det kan ju vara ganska skönt att kunna åka hem ifall jag inte känner mig pigg. Imorgon sover jag i Vaggeryd hos mina föräldrar, för på lördag morgon åker jag och min pappa till Italien!