Hjärtat klappar hårt i bröstet när jag läser de gröna versalerna "ANTAGEN".

Jag flyger upp från min kontorsstol och springer upp två våningar till min pappas kontor. Jag säger ingenting, utan slänger bara upp armarna så högt upp i luften jag kan och ler med hela ansiktet. Sedan springer jag ner till Tina, gör samma sak, får samma varma kram och lyckoönskningar. Tackar "JA" till utbilningen, skriver till mina mentorer som stöttat mig, till mamma, alla mina vänner, Hampus. Sedan börjar jag att klicka runt på internet för mer information om terminsstart, kurslitteratur och överig information.

Plötsligt lägger sig nervositeten och euforin och ersätts med en skakig trötthet. Lugnet infinner sig och jag vill sova -jag kom in på utbildningen jag verkligen vill gå på. Det börjar sjunka in och jag inser att mitt liv precis tagit en ny vändning. På riktigt.

...och det är jävligt häftigt.

Äkta vardagslyx för mig är småsaker som gör en gråtaskig måndagseftermiddag bättre. Igår när jag kom hem hade Hampus lagat spagetti och köttfärssås(har sedan flytten varit så otroligt sugen på det!) och röjt undan det värsta av flyttkaoset i köket. Jag kom alltså in till en ren, (i princpi)tom lägenhet med middagen serverad. Det är så skönt att veta att vi alltid ställer upp för varandra i vår relation. Hampus klagar aldrig när jag ber honom att skjutsa eller hämta mig någonstans, fixa bilen eller bara en sådan enkel sak som att laga middagen fastän vi båda är lika trötta. På så sätt får han alltid tjänsten tillbaka. Vi är inte perfekta på något sätt, men att veta att vi ställer upp för varandra utan att förvänta oss något annat än kärlek tillbaka, är en av grunderna vi står på som jag är stolt över att ha.

Efter en, som ni vet, oerhört fullspäckad helg med flytt, bröllopsspelning och mer flytt, var vi(och är, fortfarande) väldigt trötta i kropp och själ. Efter middagen röjde jag lite snabbt bland kaoset i sovrummet (vi har precis slängt ut och skänkt två byråer som svalde en hel del av våra kläder) där en stor del av båda garderober låg utspritt på golvet och sängen. En timme senare låg vi i sängen och åt nötter och fortsatte att kolla på Game of Thrones som jag precis börjat följa. En perfekt måndagskväll utan ett enda måste, med kaoset under kontroll.

Puss

Mina inredningsplaner börjar ta fart på riktigt - med all rätt. Igår var nämligen jag och mamma i Göteborg och skrev på de sista papperna och hämtade nycklarna till mitt nya hem. Nycklarna till vårt, mitt och Hampus ställe. Bara det känns overkligt - inget mer bråk med snåla hyresvärdar och ett nytt kaptitel i livet.

När alla papper var klara åkte vi till Olskroken för att titta in i lägenheten. Det var en varm dag, oerhört vacker med fulla uteserveringar och avslappnade sällskap i semestertillstånd. Det är underbart att det finns så mycket liv i Göteborg - även aningen utanför centrum-centrum, är fiken och torget fulla av människor. Bara det faktum att kunna gå utanför dörren och ha systemet, vårdcentralen, ett urval restauranger och fik, torghandel och en park utanför känns fantastiskt.

Väl inne i lägenheten befann jag mig lite som i trans. Så många veckor som jag längtat efter detta ögonblick när jag äntligen fick vrida om nyckeln och gå in i mitt nya hem - och så är det för overkligt för att förstå! Kanske är det helt enkelt svårt att se en tom, ny lägenhet avskalad från möbler och prylar och föreställa sig själv leva i den. Den är dock så mysig, med mycket karaktär och jag är säker på att vi kommer att trivas. Väggarna går i ljusa toner och listerna är vita och vackert snidade; så som de bara tillverkades för längesedan.  Jag kommer antagligen att vilja måla om sovrummet där färgen på väggarna är lite skadad. Köksbänken är även den lite skavd, men mamma säger att det är smidigt att slå ut och sätta in ny. Här kommer vi att trivas, det vet jag.  I inflyttningspresent fick jag en liten söt radio i vintagestil av mamma, som fick bli det allra första på sin plats i lägenheten. Den blir perfekt för köksfönstret, eftersom att hela lägenheten kommer att ha en gammaldags, romantisk stil.

Finns att köpa på Clas Ohlsson, 299:-

När vi gjort en rundvandring tog mamma och jag en lunch på en liten fransk bistro, bara ett stenkast från min lägenhet. Det var ljuvligt att få lite egentid med min mamma - det sker inte lika ofta längre eftersom att vi båda har fullt upp med varsin flytt. En tortelliniportion senare gick vi genom parken och köpte jordgubbar(som blivit så fantastiskt goda sedan midsommar!?) och satte oss i bilen för att köra hem. Jag hade gärna stannat en stund för att ta in dagen, men samtidigt var jag glad över att komma hem tidigt - jag är nämligen fortfarande trött efter Londonresan förra veckan och vi är inte riktigt färdigpackade.

Ikväll kommer en tjej och hämtar min älskade spegelbyrå som jag inte får plats med  i Göteborg, sedan blir det snabba ryck att packa ihop det sista som ska med lasset imorgon. Igår var vi inne på Mio i Jönköping och valde ut en säng och en soffa. Vi hade hoppats på att kunna beställa från Mölndal och få det hemlevererat till Olskroken(som inte är så långt därifrån) men fick höra att det var svårt att få en tid för hemkörning under sommaren. Därför kommer vi att hämta soffan i Jönköping imorgon och sängen i Mölndal på söndag. Lite bökigt med så tunga möbler kanske, men det känns ändå skönt att veta att lägenheten kommer att ha alla möbler klara när vi kommer tillbaka i augusti.

Soffa: Nevada, grey - Mio.

Säng: Star, Mio.

Nu när i stort sett alla möbler till lägenheten är klara(utom köksbord + stolar, tips någon?) kan jag börja tänka på resten av inredningen. Jag är beroende av sajter som Pinterest,(hett tips när man flyttar!) Blocket, IKEA och andra inredningsplatser - jag älskar att bläddra och bli inspirerad! Det blir så mycket enklare att hitta en stil som passar både mig och Hampus. Dessutom känns det bra att ha kollat igenom alternativen innan man bränner hela inredningsbudgeten och råkar missa någon liten detalj. Nu längtar jag till helgen! 

Puss på er

Det kliar i fingrarna av minnen som vill ut i skrift. Jag vill berätta om allt nu, medan minnena är färska. När jag blundar kan jag känna sommarljuset som sakta går ner över en perfekt festivalkväll i Hyde Park. När jag andas in kan jag känna doften av friterade curros och varmkorv, känna den kalla kondensen från cidern i min hand. Värmen har spridit sig med ljuset och skapat ett naturligt filter som är så romantiskt vackert att jag inte vet var jag ska ta vägen. Nyanserna går i varmt guld, lila och rosa som blandar sig med det intensivt gröna bladverken som sträcker sig högt över oss. Vi är sommarklädda utan att frukta natten, med blommor i håret och euforin som splitter i hela kroppen. Vi har inte sovit på flera dagar men har aldrig varit mer vakna än nu. Jag kommer aldrig glömma Taylor Swift i Hyde Park, 27/6 2015.

"Whenever you feel like they're not there for you, that you're alone, or that you're not special, you're not smart or funny or pretty enough, just remember - you are NOT someone else's opinion of you. You are not just anybody" /TS, touching my heart

Doften av hägg hänger i luften. Solen har sedan länge gömt sig bakom tjocka, osäkra moln. Åskan hänger över mig och gör mig rastlös.

Jag försöker få en stund för mig själv. Det är midsommarafton om tre dagar och jag är ledig- men mitt huvud är fullt av nya tankar som trängs; skriker i mun på varandra för att göra sig påminda.

Festen är redan framdukad; Monika har det mesta under kontroll. Jag var hos henne nyss med det sista förberedelserna. Allt är färdigt, klart, redo.

Men mitt huvud surrar.

Jag tar fram min gitarr och går ut och sätter mig på soldäcket i mitt barndomshem. Ingen annan är hemma så jag borde ha de bästa förutsättningarna för att finna lugnet. Nynna fram toner och sätta ackord till tankarna. Gitarren känns främmande, otymplig i mitt knä och jag har glömt vad jag vill ha ut av stunden. Så mycket har förändrats de senaste sex dagarna; men ingenting ser annorlunda ut. Toppen av branten är fortfarande orörd, men det känns som att jag redan fallit ner.

Faktum är att jag vet vart jag klättrat; jag har förstått i vílken riktning mitt liv varit på väg i under flera år. Som att gå i sömnen med händerna utsträckta. Nu står jag där, på toppen och det är alldeles, alldeles tyst. Ingen vet vart jag befinner mig eller vart jag ska. Alla runt om mig sover och jag måste våga hoppa. Jag vet att jag måste våga hoppa.

Jag skakar av mig mitt missmod och tar en klunk nervositet. Min puls rusar innan jag ens slagit numret.

När vi lagt på har vi, som under så många år förr, bestämt oss för att umgås. Du är min bästa vän i hela världen. Men så fort jag lagt på luren vet både du och jag att detta inte är som det brukar.

Mina föräldrar har kommit hem och innan du hunnit hit har de hunnit tända grillen och lagt på extra mycket kött för att det ska räcka till dig också. De känner ju dig sedan flera år tillbaka och när du kommer hit kan du inte säga nej.

Vad har hänt nu? Var befinner vi oss just precis nu? Du och jag - och  mina föräldrar över en sommarmiddag. Mammas skära Matteusporslin och glasen är fyllda till bredden med ett rikt, rött vin. Jag vet inte vad jag ville säga egentligen, men du gör det. Vi ser på varandra och förstår båda två. Du visar mig vad jag känner och jag kan bara nicka när det går upp för mig. Jag är för nervös för att dricka ur hela mitt glas, men när pappas favoritalbum med Peter Lemarc har gått tre vändor är båda mina föräldrar rosiga och trötta av vinet. Mina föräldrar lämnar en olämplig kommentar innan de går upp för avrunda kvällen. Kvar sitter du och jag.

Ingenting har varit sig likt sedan den dagen. Tack för att du finns i mitt liv, jag hoppas att du aldrig lämnar det.

/Din.

God morgon, världen!

Det är måndag igen och jag har börjat inse vilken stressig vecka jag står inför. En rad ärenden och åtaganden som måste hinnas med innan veckan är slut och nästa kan börja. Bilen ska lämnas in på verkstaden, jag ska till tandläkaren och hämta möbler från Blocket. Åka till soptippen (!!)

All shopping till den nya lägenheten har lämnat mig aningen ångestfylld, vilket i sin tur ledde till att jag tog mig an två arbetspass på Dreamhack till helgen - dessutom har högen med ren tvätt vuxit sig till ett berg och jag kan inte låta bli att stressas över den kommande flytten.

"Vi hinner, det är långt kvar", har vi tänkt i stort sett sedan vi skrev på papperna. Men när jag bläddrar genom min filofax, inser jag hur otroligt lite tid vi har att tillsammans lösa alla uppgifter vi står inför, eftersom att Hampus jobbar varannan helg. Dessutom försvinner en långhelg när jag är i London med tjejerna.

Trots att jag och Hampus var helt slut när vi kom hem från släkträffen i Örebro igår eftermiddag, kunde jag inte slappna av utan började att rensa ut vår stora, vita skänk. Jag har alltid haft ett sentimentala känslor med minnessaker - och när man flyttar inser man hur otroligt mycket saker man samlat på sig under åren! Igår var jag obarmhärtigt sträng och slängde det mesta jag kom över - säkert 20kg blandat skräp som jag aldrig kommer att ha användning för. Det enda som skonades var ett par mappar med resepapper från mina långresor, fyllda med broschyrer och biljetter. Sånt kan jag verkligen inte slänga.

Kaoset lättade knappast efter rensningen, eftersom att jag fyllde hallen med kassar fulla av skräp. Egentligen hade jag bara velat ta ett par dagar semester och städa ut allting i ett race, men det går såklart inte. Det är är så typiskt mig att ta mig vatten över huvudet - för att sedan inse att jag trivs med att ha många bollar i luften.

Jag har lagt ut ett par annonser på blocket med saker som jag vill sälja innan vi flyttar den 1:a augusti. Min mamma har alltid retat mig och sagt att jag har väskor som jag kan sälja - well, hon hade rätt. Kolla gärna in!

Motvilligt säljer jag min underbara spegelbyrå, eftersom att den inte får plats i den nya lägenheten. Priset kan diskuteras vid en snabb affär!

Studentlitteratur till Juristlinjens första termin säljer jag nu till brakpris! Köp alla eller en och en. Kan skickas med posten mot portokostnad. Länk till blocketannonserna under respektive bild.

http://www.blocket.se/jonkoping/Spegelbyra_60842713.htm?ma=1

    http://www.blocket.se/jonkoping/Kanonfina_vaskor_60882117.htm?ma=1

http://www.blocket.se/jonkoping/Studielitteratur_till_bl_a_JIKEN___EU_ratt_60944686.htm?ma=1

Jag har alltid älskat ord. Att forma meningar efter intryck och drömmar och få ner dem på papper.

Ni vet sedan tidigare att jag också har ett behov av att samla minnen i form av fotografier, bilder och just - ord. Därför har dagbokskrivandet hjälpt mig under större delen av mitt liv för att dokumentera saker som betyder mycket för mig. Lärdomar och saker som är för vackra för att glömmas bort.

Detta har lett till en kärlek till böcker. Mina kreativa vågor ger mig ofta ideér till olika kreationer, så som noveller, dikter eller dagboksinlägg. Nu mera använder jag bloggen som avlastning när jag tänker för mycket. Det känns på något sätt viktigt att få ner mina känslor och idéer som jag senare kan plocka ihop när jag behöver ge mig själv lite egen cred. Att under oinspirerade dagar kunna se tillbaka och landa i formerna. Vem som i sin tur läser det, känns däremot oviktigt. Huvudsaken är att jag har en bas att utgå ifrån för att leta reda och sortera bland mina tankar.När jag ser tillbaka på tidigare ideér och texter, brukar jag ofta kunna rätta och renskriva till en bättre slutprodukt. Det är en liten hobby jag har. Till allt som är vackert.

Ett underbart(och lite läskigt) sätt att uttrycka sig på är genom tatueringar. Jag har en som jag gjorde i Colorado 2012. Jag har nog aldrig varit så nervös för någonting i mitt liv, men jag är så otroligt glad att jag vågade göra den. Innebörden för mig var det absolut viktigaste med min tatuering; att det symboliserade någonting som jag kunde stå för resten av mitt liv. Aldrig att jag tröttnar! Nu vill jag snarare bara ha fler.

Handleden, ankeln eller foten blir nästa placering. Jag skulle gärna vilja ha ett citat från en favoritlåt eller film; eftersom att min nuvarande delvis är inspirerad av en favoritbok: The Clockwork Angel.(Boktips!!) Det hade varit fantastiskt att ha en tatuering för varje kreativ passion; Böcker, film och musik.

Mitt liv börjar plocka ihop sig. Skruvas ner, plockas isär och placeras i kartong efter kartong.

Jag tror inte riktigt att man på allvar kan förbereda sig för en kommande livsvänding; kroppen kommer att följa med för att vi säger åt den att göra det. Men hur mycket vet vi egentligen om vår framtid?

Det är en skräckblandad förtjusning jag vet att det är dags att börja om och gå vidare. Vi ska flytta; ny stad, nytt hem, nytt liv. Allt kommer att förändras och det är otroligt spännande. Men samtidigt lämnar vi allt som vi känner till och allt som format oss. Jag vet att vårt nya liv inte är på andra sidan jorden, men på ett sätt är det; en totalförändring. Hur otroligt häftigt är det inte?

Vårt vardagsrum är fullt av nerplockade hyllor och blocketfynd. En och annan oöppnad låda från rusta och IKEA. Som små, tysta tecken på vad som väntar i sommar. Och jag älskar kaoset.